Safety first, don't push

Rymmer ifrån verkligheten till framtiden där allt är ordnat och organiserat efter ett simpelt men ack så genialt system efter färg och titel. Där allt har sin plats och ovissheten är sedan länge just oviss. Minst kandidatexamen, välbetalt men själsligt givande arbete, förstahandskontrakt på en lagom stor lägenhet för att kunna vara både ensam och nära på samma gång, en mindre koloni kattungar, kärlek och den perfekta hyn fri från tonårsfinnar och tankerynkor. Apatisk inför de trådar som borde tagits tag i för ett tag sedan. Det är lättare att vänta på att få svaren än att leta upp dem på egen hand. Där ligger problemet. Om allt ändå vore lika lätt som mailkontakt. Jag har ett problem. Kan du lösa det? Ja. Tack. Dag in och dag ut fylls med måsten av den lägre skalan. Varenda lilla uns av kraftansträngning blir tunga måsten. & den där förbannade förkylningen som aldrig vill kapitulera. Hur ska jag kunna göra någonting vettigt utav det här om det konstans rosslar i halsen. Det var ingen fråga. Men det är härligt att veta att man trots allt got it. Men vad ska jag göra med den vetskapen?